Alla har vi drömmar, drömmar, stora som små är och kommer alltid förbli en del av våra liv. Drömmer ska tänkas utanför ramarna, drömmar ska ge hopp och tro. Drömmar är till för att ha något att sträva efter, något att tro på. Det är viktigt att vi tar ansvar för våra egna handlingar, våra egna beslut. Att drömmarna och önskningar bli uppfyllda. Det är vårt, allas ansvar att stå för våran egen lycka.

Att ha något i ens liv som man är engagerad i är vitkigt, speciellt våra drömmar. Drömmar ska inte bara drömmas utan också uppfyllas.

Några små drömmar jag har..

ღ Jobba i projektgrupp inom Eventplaning. Gärna vara den kreativa personen som öser på med kreativa förslag, tänker utanför ramen, den drivande men gärna ska omges av duktiga personer som rent praktiskt skriver, administrativt arbete. Jag vill vara den hyperaktiva personen som åker överallt, lever med telefonen i handen, den som träffar människorna, ansiktet utåt. gärna inom Underhållning eftersom jag själv värdesätter upplevelser väldigt högt. Racing är också något som står mig varmt om hjärtat, det är precis vad jag håller på att uppfylla just nu. MOT, Karting On Tour 2009!!


ღ Jag vill ha en förändring i mitt liv. Jag säger inte att det inte duger, det gör det gott och väl, Jobbar  på glitter som jag trivs med, umgås med mina närmaste vänner & familj men känner att något fattas, vad det är kan jag inte sätta fingret på men jag vet att förändring är ordet, we need change - Barack Obama.

ღ Jag vill uppleva!! Livet består av mycket, man kan köpa sig till det mesta med pengar. Men något man inte kan köpa sig till är känslan av riktigt bra upplevelser. Du kan nog köpa dig en biljett till en jorden runt resa men själva känslan går inte att köpa. Jag vill uppleva. Uppleva en annan sida av livet, glädje sorg och saker som jag aldrig ens kunde drömma om.  Det finns så många olika livsstilar, jag vill se dem alla!!

ღ Jag som person är väldigt kreativ och sitter ofta för mig själv och tänker så hela jag går i högvarv. Jag har funderingar vad gäller det mesta, allt från att skriva en bok till att skriva krönikor till att jobba med projekt, resa etc. Något jag är mindre bra på är att ta tag i alla dessa saker, jag tror inte på mig själv tillräckligt utåt. Jag kan sitta hemma och tro av hela mitt hjärta på alla de udda, konstiga och helt fantastiska saker jag har tänkt. Men jag behöver en knuff i baken och visa upp vad jag har, Jag behöver en ledande hand i början som tar mig och visar mig början av denna stig. Min största rädsla är att bli bitter tant som inte levde de liv jag faktiskt ville, jag vill så mycket men vet inte var jag ska börja. Det är och kommer alltid att förbli min allra största mardröm. Jag vill bli någon, Jag vill bli det jag vill göra och bli någon.

ღ Jag skulle kunna sitta här i evigheter och räkna upp drömmar jag har. Självklart vill jag alltid må bra inifrån och ut, jag vill att andra ska må bra. Just nu vill jag bara allt jag sitter och håller inom mig. Jag antar att jag fortfarande sitter och väntar på att någon ska säga "det där är super, kör på!! Jag leder dig till en början" För ni anar inte vad jag har..

Nu ska jag ta och tänka på refrängen. När tankarna nu satt igång så vet jag inte när jag lär somna, men ett försök får jag allt ge det.



Sleep well.

 

Eftersom detta inlägg har dykt upp lite här och var av folk som uppger sig för att vara "jag" som har skrivit detta så tänkte jag lägga ut det igen. Patetsiskt att kopiera något som en annna har skrivit som bygger på erfarenheter.

Här kommer det.

Vad är det med söka kontakt på lunar och andra sidor som är liknande? Vad har hänt med att ta kontakt på ica, på ett fik, på gatan, helt vanligt. Sanningen är att det inte förväntas idag. På krogen, ja men det förväntas och görs rätt så uselt sätt, folk bryr sig inte helt enkelt inte på samma sätt. Skulle någon bara säga hej på ica skulle nog deras liv stannat upp och undra vilken planet han/hon kommer ifrån. Av egen erfarenhet då jag en dag testade att vara extremt trevlig mot alla. De flesta blev rätt så förvänade, vissa sa hej tillbaka, vissa flinade lite men försökte verka som det inte brydde sig, Rätt kul och intressant. Man raggar på lunar, utvecklar ett förhållande på MSN, lever på msn, äter vid msn och dumpar på msn. Sedan går man tillbaka till lunar och söker tröst och hoppas på man får sig ett msn-ligg igen.


Vad säger Ni?


Copyright © 2008, Dec.
upphovsrättslagen

Vad är förälskelse?

Att vara förälskad är som att kasta sig händlöst ut i intet och upptäcka att någon är där för att ta emot en.

Att man jämnför en förälskad person med hon/hans barndom är inte av ren slump. Man ser nämligen väldigt många likheter mellan förälskade personer och barn.

Förälskade personer pratar till och med barnsligare sätt och söker närhet, bekräftelse och ömhet. Precis som man gjorde när man var liten hos sina föräldrar.

Förälskade personer har en dentens att omedvetet söka sig till en partner som liknar någon från samma släkte, tex ens pappa. Det är inte heller av ren slump eftersom förälskade personer ofta söker de behov som inte blev tillfredställa med som barn.

Längtan efter att ses, vill göra allt tillsammans, titta på varandra, vara nära, känna och beröra.

När fantasi blir till verklighet så känner vi oss mycket insperade till att skriva, måla och att göra andra olika saker. Hela våran personlighet utvecklas och växer till en starkare individ. Som ett barn som får sina fantasier och drömmar verkliga då utvecklas barnet till att bli en starkare person.

Som förälskad kopplar vi bort omvärlden och sluter sig in i en värld där bara de två förälskade personer lever i.

Förälskade personer blir som barn igen, de bryr sig inte om omgivningen och gör precis som de vill. Att vara nära är det bästa som finns. De använder mjukare toner till varandra, använder mer känsliga ord och ger varandra smeknamn.

Precis som barn!!

Det är ingen tvekan om att förälskade personer ser mycket attraktivare ut eftersom de får mer lyster i huden, ögonen strålar och man är mer avspänd och öppnare.

Visst finns det undantag tex med att förälskade personer söker sig till en partner som liknar någon från ens eget släkte, Men i största fall så kan det faktiskt vara så.

Har man haft dåliga föräldrar som förebilder så tror jag det kan påverka en starkt. Kanske söker man sig till de som liknar ens föräldrar eller så gör man tvärtom, håller sig undan och hittar motsatsen.

Oavsett om man inte håller med om det eller ej så finns det alltid någon likhet mellan barn och förälskade personer





© emmadahlgren.blogg.se

• Sammanställa vilka klubbar som är med/ej
• Skissa på hemsidan
• Få någon att göra den
• Börja med presenationen för sponsorer
• Börja skriva texter som skall vara med på hemsidan
• Ragga sponsorer

De senaste dagarna har verkligen varit hur roliga som helst! Har haft mer kul och trevligt än vad jag haft på länge!! Därav den dåliga uppdateringen som varit, förlåt.

Emil min bror, hans flickvän Pernilla, Ninas bror, syster & pojkvän har varit här och vi har ätit middag, hyrt film, ätit ännu mer middag, varit ute. haft hur kul som helst senaste dagarna! Att hitta på sånna små saker med människor som man verkligen tycker om är roligare än något annat.

Hoppas ni alla också haft de bra på nyårs. Själv åt jag middag och umgicks med en hel del folk i bergsbyn, mycket kul!!



Emil & Pernilla  åker hem i morgon.. tråkigt. Längtar redan till nästa gång! Och hör och häpna!! Vi har precis ätit, middag. Dessutom har vi roat oss med "notebook junior" en liten leksak dator som man kan göra oliak övningar på. Vi upptäckte att den fungerade när Tim satt och lekte med den och under kvällen så spöade jag blandannat mina brorsor i Kart på Wii och så satt vi och klurade ut vad ordet skulle vara på den där förbannade "datorn" vilket är rek. från ca 7 år....

Bra jobbat!!

Har ni tänk på hur skönt det var när man var liten?
Då skitsnack inte existerade. Kärlek var en puss på kinden. Lycka var att få en godispåse. Den värsta smärtan var när barbiedockan tappade benet. Då man grät för att skrapat knät. Största rädslan var för monstret under sängen. Och man kunde se ut som ett skogstroll utan att någon brydde sig,

Men egentligen är det inte så stor skillnad från att vara barn till att vara det man är nu, tonåring/vuxen. För när man var liten så levde man som i en glaskula, en egen värld. Där det inte fanns någon större smärta än när barbiedockan tappade benet, det var helt enkelt det värsta som kunde hända.

Och visst blev man överlycklig när man fick den där stora godispåsen? Det var ju lixom det bästa som kunde hända! Men idag kanske man inte bryter ihop totalt för att barbiedockan har tappat benet, eller? Jaa, jag vet ju inte riktigt, vissa kanske har fastnat i en speciell ålder men i de flesta fall så tror jag det absolut finns något värre som kan hända.

Man kanske blir glad för en godispåse men det är inte så att jag skulle ställa mig och städa hela huset för en godispåse som jag själv fick göra när jag var liten, vilket jag aldrig skulle falla mig in på att göra idag. Det värsta var ändå att jag bara fick en klubba, men visst, det tyckte jag var värt på den tiden.

Saker och ting förändras, den där glaskulan växer och man får en större syn på saker och ting, omvärlden växer och helt plötsligt är den där pussen på kinden som var kärleken, som ingenting egentligen. Idag lever man i sin egna värld och ens största smärta är nåt helt annat mot för det var när man var liten. Men den största smärtan finns där precis som när man var liten.

Sen är jag övertygad om att springa runt helt naken och se ut som ett litet troll på stranden är något man inte skulle göra idag, kanske vissa.. men inte jag. Och som jag sa tidigare, saker och ting förändras.

Jag är därmed övertygad om att när man växer upp och börjar komma upp i det stadiet då man kan kalla sig för vuxen.. att då är inte ens största smärta som man har idag inte är det då. Glaskulan växer hela tiden och man får en mer världsomfattande syn.

Oavsett om jag vet att den där glaskulan växer när jag och ni andra med när man blir äldre så är det svårt att tänka att det kommer finnas någon större smärta eller någon större lycka än vad det finns nu.

Men det är så det är. Man skulle kunna kalla det 3 olika glaskulor. En när man är liten, tonåring/ungdom och en när man är vuxen. Alla tre har sin största smärta, sin största lycka, rädsla m.m Och så kommer det alltid att vara.

Men egentligen, för att vara helt ärlig så känns det nästan som om bardommen var den bästa tiden. Då man kunde springa runt i gräset barfota och ser ut hur man ville och va hur man ville. och inte behövde man oroa sig för gräsfläckar, bara mamma.

När man tyckte om någon var det bara att fråga chans, fick man ett nej så gick man och frågade någon annan eller fortsatte leka.

Läxor var inget man behövde oroa sig för, eftersom det hade man inte när man va liten. Man skämdes inte, man var den man ville va. Fick man inte det man ville så var det bara att skrika. När man behövde någon så fanns alltid mamma där, när man hande ramlat så räckte det med ett litet blås.

Men precis som jag tänker nu, att bardommen var nog den bästa tiden. Så kommer jag nog och ni med för den delen me. Tänker när nu växer upp, att ungdommen var inte så farlig ändå.

Men för att göra det kort så, kommer det alltid att finnas en smärta, en kärlek, lycka och rädsla. Smärtan är lika stor då som nu bara att det handlar om olika saker. Och det är därför det egentligen inte är någon skillnad från då som nu och som det kommer att bli i framtiden.

© Emma

It´s been a while since everything turned into something new.
Summer, Spring or Winter, It doesn´t matter its all under the
same category called: TIme.

Time is everything for every single personality.
Some people wastes it.
Some people fall asleep and loose it.
Some people thinks too much about it and stops walking.
Some people don´t want it.
Some people needs it.



Ibland behöver man bara mer tid. Var tog julen vägen? Den kom just...